Ja den här rubriken kan man tolka lite som man vill.. men för mig är den det enda man har.

Man ska leva i varje ögonblick, det är då du kan få allt du önskar!

Låter man ett ögonblick svepa förbi utan att fånga det och värdesätta det till skyarna kan man komma att ångra sig bittert...

Jag har missat många ögonblick pga av rädsla, feghet m.m och det ångrar jag än idag! Nu är jag på en väldigt bra plats ändå i mitt liv men det kunde varit så mycket, mycket bättre! Jag kunde haft min musikutbildning som jag inte fullföljde, jag kunde säkerligen ha upplevt många fler äventyr än jag hittills gjort om jag inte varit för rädd för att satsa... ja ni förstår vart jag vill komma...

När ett hett ögonblick möter dig måste du satsa för att vinna! Och skulle det ha en negativ effekt...so what?! Då var det meningen och nästa kanske blir en fullpott!!

Jag har en vän i mitt liv- en vän som har funnits i mitt liv i 15 år.

Hannie....

Vi träffades på en gemensam resa till Taize när vi var 13 år gamla. Vi klickade direkt och blev bra vänner. Under åren efter det fram till idag har vänskapen växt starkare och hon betyder så mycket för mig att jag och Martin valde henne till Vincent och Charlies gudmor.

Hon har varit vid min sida genom alla mina svårigheter och jag hopaps jag hjälpt henne med genom hennes. Vi har delat mycket glädje och mycket sorg och vi har bråkat och skrattat=)

Ibland har vi haft så mycket på gång i våra liv att vi inte pratat på kanske ett halvår... men vi har alltid hittat tillbaka till vår vänskap.

Hon är min syster, den syster jag aldrig haft- en syster man kan dela allt och vad som helst med. Som jag kan ringa till dag som natt om jag skulle behöva.

Tack Hannie för att du finns , både för mig och för mina barn-de skattar sig lyckliga som har en gudmor som ligger så nära deras mors hjärta!

Min dag har varit bra=) Första advent idag så vi har mestadels tagit det piano..

Men jag hann få upp 2 sits soffan till Vincent rum så jag kunde fortsätta ommöbleringen av vardagsrummet, så lite nytta blev det iallafall=)

Utöver det har vi invigt Vincent nya pepparkaksformar.. beställde från Formina.se. Det var en bil, en traktor, ett flygplan, en segelbåt, en delfin, en pingvin och en motorcykel=) Vincent var nöjd kan jag lova! Sen tyckte jag att jag skulle lägga kristyr på några av kakorna men hejdade mig snart då jag upptäckte att min artistiska sida gömt sig en stund:)

'Efter det slocknade Vincent och Charlie så vi lagade lunch som vi åt tillsammans med barnen när de vaknat. Sen tog Martin och Vincent på sig full mundering och begav sig ut i snön. Vincent fick hjälpa pappa att skotta så vi kan ta oss fram med vagnen, tack! 5 minuter senare kom plogbilen och byggde upp en snövall vid vår ingång-idiot!!

Martin åkte och handlade lite förnödenheter då vi inte vill dra ut barnen på storhandling i det här vädret... när han kom tillbaka gjorde vi varma mackor och myste med lite tända ljus=)

Nu sover barnen och vi ska dricka thé med honung och spela lite resident evil4=)=)=)=)=) Bästa spelen EVER!

Har fakiskt inte en aning...

Kärlek kan vara så många olika saker! Kärlek till en vän eller en älskare kan tom. de vara på tusen olika sätt..

För mig är det något positivt, något man känner för en människa som haft en positiv inverkan på ditt liv. En känsla som kanske bara kommer 1-2 gången i livet, iallafall den du ger till en annan person som du är romantiskt förälskad i..

Det är svårt att förklara, jag har känt känslan en gång, kanske två gånger men den går inte att förklara..

Kärlek går nog inte att definiera..

Jag säger som alla andra: Vilken tråkig!! Men men ska man göra utamningen så ska man!!

Frukost: 2 mackor (grovt bröd) med grevéost och paprika, en kopp kaffe till det det.

Mellanmål: lite yoghurt

Lunch: Varma mackor med tomat och stuvning.. MUMMA!

Mellanmål: lite fika från Ulrika affären=)

Middag: Vildsvinsgryta med en massa goda rotfrukter i och potatis och ett glas rött till det.

Det var min meny idag=)

Mina föräldrar är/var ganska vanliga.. kan man tro..

Min mor och far kämpade i många år för att hålla ihop sitt förhållande, mest pga mig tror jag. Men det gick inte alltid, tyävrr!

Min far var narkoman och använde droger i många, många år. Han var aldrig aggresiv eller våldsam på något sätt men det var psykiskt jobbigt att ha en far som man inte visste skulle finnas där morgonen efter. Han lämnade nämligen oss många gånger. Någon gång stack han till Danmark och någon gång till Stockholm... för att ta droger.

Det var jobbigt men jag älskade honom ändå! Han var min pappa som när han var hemma brukar komma in och säga godnatt, fluffa kuddeludden och täckeläcket och pussa mig på pannan.... Det är de goda stunderna jag minns bäst=)

Min mor stod ut med allt detta och försökte förgäves att förändra min far trots att hon visste hon inte kunde, att han var tvungen att förändra sig själv!

Efter många år tog min mor ut skilsmässa och de separerade men var fortfarande tillsammans... Min far fick diagnosen Lungcancer och kände att allt var över, han hade ingen familj och snart skulle han dö. Min mor och far giste om sig borgerligt hemma och åkte på smekmånad 2 veckor till Tunisien. Några månader senare dog min pappa...

Det var fruktansvärt och jag har aldrig känt mig så ensam. Jag hade inga syskon att vända mig till och inga riktiga vänner som fanns där.

Men jag hade mig mamma! Min mamma och jag har hela tiden funnits där för varandra genom åren av sorg och jobbiga tider. Hon har alltid gjort mig delaktig i allt som hänt och det är jag tacksam för! Hon är en stark kvinna som alltid velat det bästa för sina barn även om hon inte alltid kunnat ge det=(

Hon har ställt upp på mig i vått och torrt och jag försöker så ofta jag kan att tacka henne för allt hon gör!

Kan inte förklara i ord hur viktig hon är men hon är en enormt viktigt pelare i mitt och min familjs liv. Jag älskar min mamma oerhört mycket och jag kommer alltid minnas de goda tiderna=)

Jag har tyvärr ingen bild på min pappa på den här datorn men här kommer en bild på min mamma tillsammans med Vincent när de fiskade i fiskdammen i somras=)

Den här kommer en dag för sent men inte alltid jag har tid att blogga så ha överseende..

Min första kärlek... hrmm.. jag behöver egentligen inte fundera på det så mycket..

Jag har varit förälskad många, många gånger både lyckligt och olyckligt!

Jag har varit kär på riktigt midre än en handfull gånger och jag har älskat en gång..

Men så finns det en speciell kärlek som man bara kan ge till speciella människor-

Den kände jag första gången 2008-08-13 =)

När jag för första gången såg på Vincent som låg på mitt bröst , då kände jag den där obeskrivliga känslan som så många talar om- den outgrundliga kärleken. Jag skulle vända upp och ner på hela världen för honom.

2010-08-12 fick jag lyckan att känna samma sak igen=) Charlie föddes- lika perfekt som sin store"lille"bror =)

De är de två viktigaste delarna av mitt hjärta och jag kommer aldrig vika från deras sida!

Martin har även han en del då han har givit mig många glada stunder och mycket trygghet och han har givit mig mina pojkar ;) Jag älskar er

Ja, nu sover båda barnen så jag passar på:

Mitt namn är Lina Gisela Therese Rosell. Jag föddes alltså år 1982 på BB i Motala. Jag föddes i juni månad och jag är ett riktigt sommarbarn! Jag älskar värmen och njuter varje gång vädret säger att det ska bli över25 grader=)

Jag är yngst av 7 syskon. När jag var liten hade jag 3 systrar och 3 bröder, dock har jag bara 2 av de 3 systrarna kvar...

När jag var 10 år fick vår familj ett av de värsta beskeden man kan få- vår syster fanns ej mer=( Hon var en viktig person i vår familj , den äldsta av oss syskon och den som alltid fanns där. Hon var en vild själ...

Hon hade blivit skjuten... Historien är lång och jag tänker inte gå in mer på den här.

Vi har haft många tragedier i min familj, många svårigheter. Kanske därför jag känner mig väldigt ledsen ibland. Kan komma på mig själv när jag är ensam att jag bara vill skrika rakt ut och låta tårarna spruta, men det gör jag inte.

Många av er tror säkert att jag är stark och visst det är jag absolut i många situationer men när jag är själv då är jag mitt riktiga jag!

Min far hade en bråkig bakgrund redan då han träffade min mor, ja mina syskon har en annan pappa men det är mindre viktigt. Han svek oss många gånger och även om det fanns mycket kärlek i mitt hem var det ofta fyllt med tårar om nätterna och bråk om dagarna. Vet inte hur varken jag eller mamma orkade men det gjorde vi... År 2001 gick min far bort i cancer och jag har nog aldrig känt mig så tom. Trots allt det jobbiga var han min far och jag vet att han älskade mig mer än allt.

En annan viktig person i min familj var våran mormor, hon samlade alltid familjen och hon var en snäll och gullig liten tuff dam!

Jag spenderade många dagar hos henne. Vi åt havregrynsgröt och drack thé medans vi avnjöt Lilla Huset på Prärien=) Hon hade en skål med knappar brevid sin symaskin som jag alltid lekte med, jag älskade verkligen mormor! År 2003 gick mormor bort av ålder och min mamma, moster och morbror fanns vid hennes sida den morgonen.

År 2006 var det dags igen.. Då gick mina syskons pappa bort även han i cancer..

Han var aldrig en jätteviktig del av mitt liv men han var en pelare i familjen och han fanns alltid där. Det var tufft att se mina bröder och systrar så ledsna..

Och sen kom år 2008 och det var dags igen, vår morfar gick bort. Min mamma fann honom liggandes i sin säng. Hans hjärta hade inte orkat mer.. Kommer sakna hans diskussioner...

Nu hoppas vi alla att det är nog, för utöver alla begravningar vi planerat tillsammans finns det så mycket mer som jag inte kommer för mig att skriva om här..

Nu vet ni lite mer om mig... varför jag ibland är på vissa sätt och varför jag reagerar på vissa sätt..  Jag har helt enkelt formats av min bakgrund..

Min familj är viktigast för mig och nu när jag har en egen är den ännu viktigare. Man ska värna om de som står en närmast!