Människor som finns i mitt liv finns där av en anledning.. många olika anledningar.

De människor som står mig närmast och som vet det mesta om min själ är de som får mig att må bra, de som ser bakom allt "det där" och stöttar och älskar med hela hjärtat.

Det finns även människor som kanske inte alltid får mig att må så bra- det är de som är genomärliga. De säger till mig att -" Nu Lina måste du tänka efter.. Eller -" Nu har du verkligen gjort bort dig... Helt enkelt så säger de människorna till mig när de tycker att jag handlat fel eller när jag helt enkelt ser tjock ut i den där nya tröjan jag köpte.. Såna människor är väldigt bra att ha runt sig när man vill ha den bittra sanningen.

Sen har vi det speciella facket där jag har mina barn och min familj. Min familj ( mamma och syskon ) kommer alltid ha en speciell plats. Jag har inte stått nära mina syskon pga att vi ej har samma far och pga åldersskillnad men ja det spelar ingen roll. Vi har en helt annan relation idag och det är jag glad för.

Min mor är min stöttepelare, den person jag ringer först jag fått en glad nyhet eller när jag behöver gråta som aldrig förr. Dagen när mamma försvinner försvinner en fruktansvärt stor del av mig själv. Vi har delat så mycket.. mycket sorg under min fars missbruk och mycket kärlek och stöd under begravningar och andra sorgestunder. Min mor var med när Vincent föddes. Det var helt fantastiskt att ha henne där och jag tror det var speciellt för henne med. Hon är även den som är brutalt ärlig och säger det som jag verkligen inte vill höra men som jag vet att jag behöver höra för att få en vidare perspektiv på situationen. Älskar dig!

Mina barn tänker jag inte gå in så mycket på då jag redan skriver väldigt mycket om dem.

Igår blev jag ifrågasatt... jag blev dömd... och jag blev trampad på.

För er som läser min blogg ,och som har varit med en stund, vet att jag har inte glidit runt på ett bananskal med en silversked i munnen ( vilken syn ).

Jag har kämpat, trugat, skrattat, gråtit, svävat på moln och vridit mig i svarta drömmar om natten.

Jag har en ångest inom mig som behöver utlopp, en sorg som behöver bearbetas och en passion som inte längre vill tyglas.

Jag har väldigt många fel och brister och de är jag fullt medveten om men mina fel och brister är ju en del av mig. Jag har gjort många konstiga val eller ja, jag har gjort många val som andra tycker är underliga. Jag har aldrig ångrat något. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg tänker jag alltid efter både en och nio gånger innan jag gör något. Ibland blir det fel ändå, tyvärr.

Igår sa man till mig att jag har gjort helt fel val, jag är en dålig mamma som inte håller ihop min familj , jag har inte ett riktigt jobb och jag är en dålig människa.

Jag blev så fruktansvärt ledsen, kände mig som den minsta människan på jorden och en del av mig tänkte- Är det så, stämmer det? Jag som tyckte att jag kämpat och varit så stark som jag kunde för att få allt att fungera. Kanske var det inte så. Kanske är jag en liten människa utan egentlig kraft. Är det så andra ser mig?

Idag känner jag mig nedbruten.

Sen jag var liten har jag varit glad för varje dag jag får vakna med ett leende på läpparna. Mest för att alla dagar varit så ovissa.

En missbrukande far som man inte visste om han levde eller var död. Missförstå mig rätt. Min far fanns hos oss, oftast, han var snäll och intelligent och väldigt ödmjuk. Men han hade ett beroende-droger. det var tufft och många gånger försvann han och vi fick gå i veckor, ibland månader, utan att vet var han var eller om han levde. Han överlevde och var sen nykter i några år tills han hastigt dog i cancer. jag var 19 när han dog.

Och när jag var 10 så rycktes vår syster bort, plötsligt en natt fanns hon inte längre. Petra var en fin, vacker och fruktansvärt envis människa som älskade livet. Och vi älskade henne.

jag har ett till sår i min själ som jag är rädd aldrig kommer läka.

Jag var liten, någonstans mellan 8-12, kommer inte ihåg. Jag minns var det var och vilka som var där. Jag minns Terrence Trent´Darby på stereon.

Ja svårt att skriva om det. Och det är inte som det troligtvis låter, eller ja det kanske det är. jag vet inte. Det är så fruktansvärt svårt.

För att nöta ner allt:

Jag har mycket glädje i mitt liv och jag försöker ta tillvara på varje sekund då jag är lycklig!

Men jag har också en sorg i hjärtat som inte vill försvinna. Jag har jättesvårt för att formulera mig , det är jättesvårt att sätta ord på känslorna och tankarna som cirkulerar. Min historia gör att jag ibland agerar lite konstigt men jag agerar aldrig på det sättet omedvetet! Jag vet alltid vad jag gör.

Vet man inte vart jag har varit får man inte döma mig.

Jag vet att det här inlägget är väldigt osammanhängande och konstigt men det måste bli så den här gången för nu skriver jag det som ploppar upp i skallen och i hjärtat.

När jag igår blev anklagad för att vara en dålig mor till mina barn..... Jag vet inte vad jag ska säga...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja då var det dags för den årliga inventeringen...på jobbet alltså=)   Dagens arbetspass startade kl 09.30 med att jag anlände till jobbet i en grön BMW..mums=) Med kaffet och frukostmackan startade jag dagens rutiner- daglig inventering, damms...

Jag vet att jag är som ett gammalt klädesplagg man bara kastar bort när man tröttnat.... Förtjänar jag det? Kanske.. Är jag mycket bättre än så? Ja.. Vill hjärtat stanna?Ja.....

Ny månad med sin alldeles egna kyla.. Önskar jag kunde besöka minneslunden i Lkpg idag. Jag skulle vilja tända ljus för de nära och kära som gått bort... Min syster, min pappa, min mormor, morfarn, farmor och mina syskons pappa... Jag får tända lit...

Jo men jag trivs bra så att säga:) allt är ok, jag njuter av det som erbjuds och ja... Jag trivs med tillvaron:)...

I måndags donerade jag 9 ägg....... Det behövs fler äggdonatorer runt om i landet!! Vill ni veta mer om detta kan ni höra av er tillmig!...